Det är så enkelt att blogga.....

...om man är en cyborg, ser sig som en cyborg, skapar de förutsättningarna. Gillar begreppet cyborg, vad det kan göra, vad det vidrör! På ett enkelt plan, tekniken, människan. Jag är så mycket mer med min dator, när jag lätt kommer åt att skriva i min blogg, ge mig ut i cyberrymden. Googla orden, följa länkar, spridas ut och besöka nya platser, nya tankar...beröras. Återvända med tankarna till ett blankt blad. Fylla det med ord, vara i skrivandet, bli till i skrivandet. Älskar det. Fylls av värme i maggropen, gränslös känsla av att tillhöra världen, vara en världsmedborgare. Kunna återvända till det jag skrivit när livet känns innehållslöst. Kunna knyta ihop, fyllas av tillförsikt inför resan jag gör tillsammans med andra. Känner stor tacksamhet för de relationer som jag har med människor i min närhet, såväl de svåra som de enkla. Känner....fast det inte var det jag skulle göra just nu, orden bar iväg med sig själva och mig. Trodde jag tappat förmågan att skriva så här. Glad att märka att det finns inom mig.

För att återgå till det där med Cyborg, så tänker jag mig det som ett gränsöverskridandet begrepp, kanske användbart, kanske inte. Just nu fick det mig, tillsammans med en kraschad dator och en ny, att se min tillblivelse tillsammans med tekniken. Min känsla av att vara starkt sammanlänkad med tekniken. Starkt för mig, förmodligen inte tillnärmelsevis så starkt hos mig som hos de som skulle kunna ses som mer cyborga än jag.

Ett frö gror. Det såddes för länge sedan, vattnas lite hela tiden. Just nu, när jag känner upplevelsen av cyborgen, läser bloggen och genus blir min verklighet igen så ger Inga Wernersson fröet näring..... Hon sa nåt när vi träffades sist och jag tänker det i relation till förskolans värld, barns tillgång till tekniken och verksamhetens öppenhet inför tekniken. Den funderar jag på just nu, tillsammans......med några andra saker, som var mitt egentliga syfte med att börja blogga igen.... Rhizom!!

Gott Nytt!!

Känner mig väldigt priviligierad. Har en ny dator. Alldeles blank. Allt det gamla och kraschade i en och samma mapp, Maries bärbara oktober 2015. Förlorade nog några dokument men ingen större fara. Glad för min nya dator, för det nya året! Tänker att det blir bättre än det förra. Tar nya tag.

Bloggen har legat nere länge, alltför länge! Hade gärna haft de senaste årets resa samlad här. Mycket har hänt. Är tillexempel legitimerad förskollärare nu, efter att ha tagit ut min legitimation sommaren 2015. I somras var jag även och hämtade mitt diplom på Högskolan Väst, ramade in den när jag kom hem från min tågresa.

Då känns det bra nu! Skriver här och ser vad det kan bli. Förutsättningarna är goda. 2016 är här! Nytt och oskrivet!!

Genusteori och känslan av otillräcklighet 

Jag är övertygad om att jag flyttar mig framåt MEN tycker att jag vet väldigt lite och vill veta mer, just nu främst om jämställdhetsarbete och genusteori. Skriver och läser mig till förståelse men tycker samtidigt att jag borde veta mer, kunna mer. Otillräckligheten, att inte räcka till för att skapa vetande, för att förstå, för att läsa mer... Satte precis ett finger på något viktigt tror jag. Otillräckligheten kommer så klart med i paketet av att känna tyngden från strukturerna, går hand i hand med uppgivenheten. När uppgivenheten och svårmodet släpper sitt tag fortsätter otillräckligheten att traska på vid sidan om, ihärdigt mumlande mantrat: "Det här räcker inte". "Det här är inte bra nog". Men jag är övertygad om att jag vinner mark och springer ifrån snart. Är övertygad om att jag orkar längre, är mer envis, ihärdigare och mer tålmodig. Besvikelse  är väl egentligen ett annat ord som fångar något som jag har känt vad det gäller genusteori, om vi vet allt detta, varför har vi då inte förändrat mer? Inte så konstigt så klart. Ser det nu, att mer jämställdhetsarbete behövs, hela tiden, tålmodigt och tillsammans med genusteori, hand i hand.

Vi ses!

Vill man ha jämställdhet?

Frågan är dubbelbottnad, retorisk och uppfattas kanske också som lite provocerande? Utmanande kanske är ett bättre ord! Gillar den, alla frågor och svar som kan komma ut ur den, talade och i text. Tomas Wetterberg skrev 200 sidor om den, om svaren och frågorna och om sin erfarenhet av att arbeta med jämställdhet tillsammans med män. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1753

Jag letar inspiration nu på morgonen och hittar den i ovannämnda rapport. Undrar varför jag inte har "kommit igång" förrän nu. Tycker att Tomas har fångat något viktigt i följande mening, något jag känner igen mig i.
"Att inhämta kunskap om genusstrukturer i samhället och arbeta med jämställdhet är som att sätt på sig nya glasögon. Med denna kunskap ser jag samhället på ett annorlunda sätt än tidigare och bemöts därmed på ett annat sätt. Att bära med sig kunskap sägs vara en ganska lätt börda. Men att bära med sig kunskapen om genusstrukturer som påverkar vårt samhälle kan också kännas tungt. När vi tittar på världen genom våra genusglasögon ser den annorlunda ut än tidigare." (s.8).  

Något är det med genusstrukturerna, de håller fast och begränsar, samhället och individer. Nu kan jag tycka det är fascinerande! Tror jag har tyckt det innan men tyngden har varit alldeles jättetung. Skulle jag sagt fascinerande för ett år sedan hade det varit ihålligt och glädjelöst. Nu är det mindre tungt. Något mindre i alla fall. Fascinerande innehåller en gnutta glädje. Tror på glädjen i skapandet av vetenskap. Fast så klart också på det tunga, på bördan men aldrig den ensamma, individualiserade och elitistiska bördan.

SÅ nu ska jag vidare i min inspirationstext för dagen. Tomas Wetterberg http://www.oru.se/Institutioner/Humaniora-utbildning-och-samhallsvetenskap/Amnen/Amnen/Genusvetenskap/Tidigare-studenter-berattar1/Tomas-Wetterberg har skrivit den. Mer om honom idag finns här: http://www.tcotidningen.se/vad-vinner-mannen-pa-jamstalldhet-tomas-Wetterberg

För rapporten är från 2002, suck. Nu är det 2013, elva år sedan, suck.
Suckarna kan jag inte riktigt hålla tillbaka MEN de tynger mig inte nämnvärt.
Tror till exempel att åkerinärigen har stora möjligheter att arbeta med jämställdhet, i och med att den är mansdominerad OM man vill ha jämställdhet vill säga? Vilket man ju vill, som jag har förstått det.

Höstsolen lyser in, får nog bli en promenad också...senare.
Vi ses!

Jämställdhet i åkerinäringen

Jag är inte ensam om att intressera mig för jämställdhet i åkerinäringen. Det finns en rad väldigt intressanta texter och projekt som jag ska länka till så småningom här på bloggen. NU däremot så jobbar jag med min analys av material som jag har samlat in. Jag är inte bekväm med det, hittar ingen bra skrivform och "ton" i min analys men jag tror jag är på väg, hoppas.

Nu har jag kunnat ägna nästan hela veckan åt att fördjupa mig i teori som jag kan vara användbar. På morgonen har jag förstås funderat på om telefonen ska ringa och något jobb trilla in. Måste nog ta det då, tänker jag. Samtidigt som jag så väldigt gärna vill bli klar med denna uppsats. Jag har förstås hämtat mina barn från skolan, lagat mat och skjutsat till aktiviteter också. Tvättat och handlat har jag också gjort. Fortsatt med bloggen med ju! Facebookat så klart...

Det är ju inte bara det att vardagen fortsätter utan det tycks också finnas ett otroligt, ofantligt, stort, stort motstånd inbyggt i processen med mitt skrivande om jämställdhet i åkerinäringen. Om det ska jag skriva mer här senare, också. Tänk nu bara om jag kunde bli klar! Vilken lycka!

Dagens fortsättning kommer inte att handla om Simone de Beauvoir, inte direkt i alla fall, men kanske ändå indirekt. Hon spelade en väldigt stor roll för att vi skulle börja se på kön som socialkonstruktion, som genus. Jag tycker mycket om den filosofiska frågan "Vad är en kvinna?". Ska skriva om det med, senare! Nu var det boken En bok om genus - Nyfikenhet, nytänkande, nytta (red. Angelfors & Schömer, 2009) som var tänkt att fånga min uppmärksamhet! Så nu läser jag vidare i den, inte stycket med Simone bara. Inte nu.

Kapitlet i boken som är extra intressant för mig är Uttalande om genusskillnader - Om kvinnligt och manligt i revisionsbranschen av Karin Jonnergård & Anna Stafsudd. en klar majoritet av de som de frågar anser att det spelar roll om man är man eller kvinna i revisorbranschen. Artikelförfattarna fångar in tema i de intervjuer de gör med revisorer, 1. Myten om yrkets neutralitet, 2. Revisorn är en man, 3. Män som varandras kompisar, 4. Kvinnor föder barn, 5. Den noggranna kvinnan och den aktive mannen, 6. ung och snygg (kvinna). Vidare delar de upp de uppfattningar som intervjupersonerna har, om skillnaderna mellan män och kvinnor i branschen, i individuella, relationella och strukturella faktorer.
Slutorden i kapitlet är: "Det är möjligt att revisorsbranschen vill se sig som en modern affärsmässig verksamhet, men när det gäller uppfattningarna om vad som skiljer kvinnors situation från mäns i branschen är det dock uppenbart att det finns en hel del att göra innan prefixet  'modern' kan användas med innebörden att branschen är jämställd." (s.200).

En del likheter med åkerinäringen men jag har inte så ofta stött på ordet modern i åkeriföretagandet. Kanske mer ordet Hållbar utveckling är det som skulle kunna lyftas där.

Nu tänker jag skriva MEN måste äta också, attans!

Synes!

Teori som tankeverktyg

Jag tycker egentligen väldigt mycket om att läsa, fördjupa mig i frågor och läsa om olika teorier. Jag skriver egentligen för under en tid nu har jag tappat en hel del av min tidigare läsfart och intresse för teorier. Glädjen att lära försvann någonstans, borta var den! Sakta men säkert trappade jag ner på min nyfikenhet, min läsning och mitt frågande. Det hände inte över en natt och därför förväntar jag mig inte att den ska återvända över en natt eller för den delen att det ska bli som förr igen.
Jag kan skriva det jag skriver här och nu för att jag är på väg tillbaka till min tro på teorier, på vad de kan förändra och skapa nytt. Jag har nämligen tvivlat på det, gör det ännu men har börjat kunna se nyttan med teori, igen. Jag känner också att glädjen och nyfikenheten är på väg tillbaka. Skrivandet framför allt, som jag tycker är ett fantastiskt verktyg.

Jag väger varje ord, stannar upp och tvekar men hindras inte längre av det utan fortsätter skriva, känner tillförsikt och tillit. Vet att jag alltid har gjort så, reflekterat samtidigt som jag skrivit, men tanken bromsades, låstes ett tag.

Teorierna har stor betydelse i detta. De spelade in och gjorde mig nedslagen, gjorde att jag kände mig fast i strukturerna som teorierna skapar. En stor besvikelse kände jag när jag närmade mig teorier. Varför det blev så vet jag inte säkert men jag tror att teorier om genus har haft en alldeles speciell roll att spela.

Jag skyndar på lite nu. Hoppar över några steg som kanske kunde varit intressanta men jag vill vidare snabbt nu. Skyndas på av en deadline. Kommer få kämpa hårt för att klara den. Ser fram emot det. Både att kämpa och att komma dit. För att komma dit behöver jag förstå mer av teorierna kring jämställdhetsarbete och genus. Komma vidare.

Just nu läser jag i Eva Marks  bok "Jämställdhetsarbetets teori och praktik" och är på de inledande kapitlena om begrepp kring jämställdhet. Det här känns som självklarheter men jag hittar trådar att dra i, användbara resonemang och jag märker att det är kul!
Jag känner mig inte nertyngd eller fastlåst, det finns möjligheter i teoriernas användande tillsammans med det material jag samlat in. Teorierna som tankeverktyg, ett verktyg som inte fångar allt in verklighetens komplexitet men som hjälper mig/oss att förstå. Ett tankeverktyg låser inte fast, utan prövas och används, öppnar upp.

Begreppen; Systembevarande och systemförändrande jämställdhetsarbete. "Ett systembevarande jämställdhetsarbete tar organisationen för given och arbetet utformas utifrån denna givna premiss. Ett systemförändrande jämställdhetsarbete däremot betraktar sådant arbete som ett led i att fundamentalt förändra en organisation på ett så djupgående sätt att man förändrar dess kultur." (Mark, s.21).
Väldigt tillämpligt på den praktik som jag försöker förstå. Vad är systembevarande i åkerinäringen? Kvinnor anpassas till rådande system, har jag många exempel på... Har också exempel på systemförändrande, normbrytande handlingar.
Systembevarande och systemförändrande är inte dikotomier. Balans mellan dem är viktigt för att förändra. Reell och formell, kvantitativ och kvalitativ jämställdhet samspelar också in här...

Nu läser jag vidare och reflekterar över att jag upplever att min läshastighet har blivit bättre. Jag vilar i läsningen och känner inte den oro jag tidigare känt. Uppgivenheten, "Vad ska jag med detta till?", känner jag inte heller av. Skönt. Nu läser jag vidare. 

Vi ses!

Tiden går...

Tiden går, så är det så klart. Snart åtta månader sedan jag tänkte att jag skulle börja blogga. Å, började gjorde jag ju! Nu fortsätter jag, ungefär åtta månader senare. Det är bra att blogga tror jag. Märker det nu när jag läste mitt inlägg. Ja, det var så det var då! Nu är det något annat.

Idag sitter jag med "Jämställdhetsarbetets pedagogik - Dilemman och paradoxer i arbetet med jämställdhet på ett företag och ett universitet" framför mig. Det är en avhandling av Petra Angervall och den passar bra i mitt arbete med uppsatsen "Nu kör vi! Mot jämställdhet i åkerinäringen med ett AIL-perspektiv!". Jag behöver komma igång så jag hinner inte skriva mycket mer här, på min bloggfortsättning. Behöver komma igång med uppsatsskrivandet för dagen.

Tänkte bara nämna att jag inte sökte det där bibliotekariejobbet men jag är på bibliotek emellanåt. Jag älskar bibliotek! Att komma in på ett bibliotek är något av det bästa jag vet. Det kanske jag inte hade upplevt efter att ha arbetat där i några år? "An everyday feeling" av att gå in på ett bibliotek! Nä, bibliotekariejobben får vänta! Kan dessutom inte stava till bibliotekarie, blir rättstavning på ordet varje gång, så det får vara.

Superkul att vara tillbaka här! Det ska bli spännande och se hur jag lyckas komma igång!
I´ll be back!
Someday!

Höstsolen är här nu!
Vi ses!